I november delades Robert Holmgrens minnespris ut vid Värnpliktskongressen. Robert förolyckades under en stridsskjutning 1996 och priset syftar ytterst till att skapa en tryggare och säkrare vardag för våra totalförsvarspliktiga.
I december i fjol sköts en NBG-soldat till döds under en övning i Skövde. Senast igår morse läste jag en tidningsartikel där de två händelserna kopplas samman och där Statens haverikommission riktar viss kritik mot hur Försvarsmakten följt upp säkerhetsarbetet. Bara några timmar senare träffas en värnpliktig av en kula i magen i samband med en stridsskjutning på Utö. Han avlider på sjukhus.
Två dödsskjutningar på fem månader är definitivt två för mycket. Den farliga verklighet vi måste tränas för får aldrig någonsin sätta säkerhetstänkandet ur spel. Ingen ska behöva riskera sitt liv under utbildningsverksamhet på hemmaplan.
Jag har fullt förtroende för det utredningsarbete som nu drar igång. Men jag vill göra ett medskick. Jag önskar även se en oberoende analys av eventuella samband mellan ekonomisk svångrem - och därmed minskad övningsfrekvens och rutin - och ökad olycksrisk. Tidigare erfarenheter, inte minst från flyg- och helikopterverksamheten, har indikerat sådana orsaksamband. Vem är i så fall beredd att bära det ansvaret?
Avslutningsvis vill jag uttrycka mitt varma deltagande till alla som på något sätt är berörda av gårdagens tragiska bortgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar