torsdag 21 augusti 2008

Levande historia - snart historia?

När jag var i 10-årsåldern arrangerade jag en frågesport för mina klasskamrater. Det var mitt bidrag till roliga timmen. En fråga har särskilt etsat sig fast;

"Vilken är gepardens favoritutsiktsplats?"

Rätt svar skulle vara "på en sten på en savann i Afrika". Och här var domaren sträng. Alla delkomponenter i svaret skulle finnas med. Geparder finns ju som bekant (?) inte på några andra kontinenter, de lever inte i djungeln och de klättrar inte i träd. Naturligtvis lyckades ingen av mina klasskamrater svara "rätt" på frågan. Besviket drog jag slutsatsen att deras kunskaper om geparder var undermåliga.

På motsvarande sätt tycks Forum för Levande historia resonera. Undersökningen om lärares erfarenhet av och uppfattning kring undervisning om förintelsen reser onekligen en del frågetecken om myndighetens trovärdighet. DN:s ledare idag är i sammanhanget utmärkt läsning.

Det är inte med glädje jag konstaterar detta. Tvärtom. Jag har tidigare försvarat Levande historias existensberättigande, även när det blåst. Men att slå fast att "många lärare saknar nödvändiga kunskaper för att på ett förtjänstfullt sätt kunna förmedla insikter om en av den moderna historiens viktigaste händelser" utifrån de detaljfrågor som ställts (jo, jag har läst dem!) känns helt enkelt inte seriöst.

Så vad göra? Nedläggningskrav vore förhastade. Krav på överintendentens huvud på ett fat är knappast heller särskilt konstruktivt. Däremot skulle jag oerhört gärna se att Riksrevisionen sätter tänderna i Forum för Levande historia och gör en ordentlig genomlysning av verksamhet, styrning och resultat.

43 årliga miljoner kronor (2007) bör kunna göra bättre folkbildande nytta än att gå till beställningsverk som enbart synes syfta till att framhålla myndighetens oumbärlighet. Fortsätter det på den inslagna vägen är jag rädd att man gräver sin egen grav.

1 kommentar:

Anna Andersson sa...

Jag kan inte annat än att hålla med. Även jag har läst frågorna och tycker lite att som man frågar får man svar. Att jag inte har alla faktakunskaper som lärare innebär inte att jag inte kan undervisa på ett bra sätt om förintelsen. På vår skola jobbar vi aktivt med tolerans, och 9:orna i mitt nya arbetslag åker alltid på resa till Polen under året, för att bland annat besöka auschwitz.