Igår kväll hade jag och min gode vän Lasse förmånen att få se generalrepetitionen av "Krig och Fred" på Stockholms stadsteater. Tolstojs drama har ju onekligen viss aktualitet än idag.
Pjäsen förmedlar en osminkad bild av krig. Det är bra - våld och krig ska aldrig någonsin glorifieras. Likväl kan militära maktmedel vara nödvändiga ibland i syfte att bygga långsiktig fred. Aldrig som ensamt verktyg, men som en grundförutsättning för att civila aktörer ska kunna verka under rimligt säkra förhållanden.
Därför blir jag så beklämd över det klassiska misstag som Maj-Britt Theorin, m fl, begick på DN Debatt igår. Att ställa behov av militära och civila insatser i Afghanistan emot varandra är helt enkelt inte en rimlig analys. Båda delarna behövs - under lång tid framöver. Dessutom kan det inte nog betonas att våra svenska soldater är där med ett FN-mandat i ryggen.
Så vad tyckte då en glad teateramatör som jag om själva föreställningen? I korthet;
* Oerhört imponerande prestationer av Shebly Niavarani, Lars Lind och Liv Mjönes i deras respektive rolltolkningar!
* Klart snygg och profesionell uppsättning!
* Emellanåt upplevde jag att själva grundberättelsen drunknade bland alla (tillfälliga) kärleksaffärer - synd.
* Det kändes också som ett lätt malplacerat inslag av lyteskomik när Napoleons rådgivare plötsligt skenade iväg på skånska...
* För lång... Nästan 4,5 timme (med paus) är i mastigaste laget. Men det gör ju inte skådespelarnas insatser mindre berömvärda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar