fredag 19 december 2008

Arvet efter Dopping

Försvaret motarbetar insyn. Det hävdade fyra mediadebattörer på gårdagens Brännpunkt i SvD. Med viss emfas dessutom.

Den som följt min gärning vet att jag från tid till annan varit kritisk gentemot såväl försvarsledning som informationsstab i ett antal olika sakfrågor. Men jag delar ändå inte debattörernas analys. Den är i mina ögon onyanserad och till del också osaklig. Försvarsmakten "publicerar ogenerat namn på brottsmisstänkta anställda", påstås det bland annat. Jag kan inte erinra mig att det någonsin hänt.

Staffan Dopping har varit Försvarsmaktens informationsdirektör i dryga tre år. Personligen anser jag att han vitaliserat myndighetens kommunikationstjänst betydligt. Inget i detta avseende var bättre förr. Jag hoppas och tror att hans efterträdare kommer fortsätta på den inslagna vägen.

Staffan skrev för övrigt en läsvärd debattartikel i GP i helgen under rubriken Länge leve talesmännen! Den har onekligen sina poänger även om jag lutar åt att ordet "talesperson" har en större könsneutral potential än det historiskt hävdvunna "talesman". Icke desto mindre är själva andemeningen sympatisk. Vår kamp för ett jämställt samhälle får inte lura in oss i språkliga pseudodiskussioner.

Staffan kostar också på sig en reflektion kring transperspektivet (vilken ledamot av försvarsledningen har gjort det tidigare?). Och den vill jag förstås inte undanhålla mina läsare:

Det finns ännu en baksida av detta språkliga virus. Det skapar en förstärkt fokus på vilket av två kön som stämmer in på en person. På senare år har allt fler vaknat upp för att det finns människor som antingen har en osäker könstillhörighet (det som förr kallades hermafroditer) eller som av självvalda identitetsskäl vill slippa definieras som kvinna eller man - så kallade transpersoner. De är inte så förtvivlat många, men det handlar i alla fall om hundratals människor i Sverige. Kanske ett par tusen till och med. De åser sannolikt pågående språktrend med undrande ögon.

Tack för gott samarbete genom åren, Staffan, och lycka till i "det okända"! I morgon är en annan dag.

Inga kommentarer: