Andreas Carlgren är en klok miljöminister. Men i rovdjursfrågan menar jag att han och regeringen hamnat i galen tunna. Gårdagens rovdjursproposition går allt för ensidigt högljudda jägarintressen till mötes.
Licensjakt på varg redan från i vinter och ett tak på max 210 individer innebär ett våghalsigt spel med en redan mycket sårbar population. Licensjakt i kombination med tjuvjakt, trafikdödade djur och naturliga dödsorsaker kommer medföra en extremt hög omsättningstakt. Det är inte bra för en art vars liv präglas av stark social sammanhållning.
Ett positivt inslag i propositionen är ändå satsningen på att underlätta invandring och därmed öka vargstammens genetiska variation. Ett möjligt positivt utfall är också att propositionen minskar Sverigedemokraternas rekryteringsbas bland rovdjurskritiker. Men det är likväl en klen tröst om det sker till priset av en utarmad fauna.
Sverige är ett stort och rikt land. Vi har bästa möjliga förutsättningar för att kombinera en livskraftig rovdjursstam med ett tryggt liv på landsbygden, både för människor och tamdjur. Jag menar också att vi har skyldigheten. EU:s art- och habitatdirektiv är mycket tydligt på den punkten. Det medger inte licensjakt på djurarter förrän gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Och det har inte den svenska vargstammen gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar